Image thumbnail

Blog

Roadtrip till Rättvik och Orsa Finnmark

I betalt samarbete med Visit Dalarna

När jag var hemma i Dalarna nu i somras så passade jag på att semestra lite på ”hemmaplan” (det känns fortfarande som hemma, trots mina 20 år på västkusten). Det finns ju så många guldkorn att upptäcka i Dalarna, dessutom väldigt skönt att semestra inom närområdet tycker jag. Visit Dalarna har listat 9 bra hemestertips i Dalarna som ni kan ta del av här. Jag, min mamma och syster trotsade det tunga regnvädret en dag och åkte till Vikarbyn och Rättvik. Första stoppet blev Nittsjö Keramik – Sveriges enda keramikfabrik och faktiskt ett av landets äldsta hantverksföretag. Jag blev väldigt förtjust i de där stora urnorna glaserade i dalafärger som jag fotade mamma vid. Hade inte haft något emot att ha dem hemma i vår trädgård.

I deras fabriksbutik finns ett stort utbud av keramik och stengods och det mesta är 2:a sortering som säljs till väldigt bra priser. Jag och min syster fick välja en varsin present av mamma från butiken. Jag valde den vita koppen där på översta hyllan, tidlös och lagom storlek att dricka kaffe ur.

På samma gård ligger den här gamla byggnaden som numera är ett konstgalleri med bland annat hemvävda mattor.

Lite längre ner finns även en mysig liten gårdsbutik med konst och hantverk som heter Videkisse och drivs av Anna Laggar. Hon hade gjort i ordning en så gullig liten hörna där man kunde tvätta sina händer så här i Covid-tider.

Så fint att dekorera med lök så här – och spetsgardin ihop med röd pelargon <3

Efter ett besök på en liten gårdsloppis på väg från Nittsjö keramik hamnade vi hos Mikaela Willers i Vikarbyn. Så härligt att få träffa Mikaela igen, tycker så mycket om hennes sprudlande energi. Jag och Nathalie besökte ju henne i början av året då vi fick lära oss att dreja i hennes keramikverkstad i ladan som även rymmer hennes egna butik. Efteråt bjöd hon på lunch i sitt mysiga hem alldeles intill och berättade då att hon och hennes sambo Jonas Börthas skulle åka ner till Frankrike för att gå en crêperiekurs. Planen var att öppna upp ett alldeles eget crêperie på sin gård till sommaren.

Och här är det nu – Vikarbyns crêperie med utsikt över Siljan och de blånande bergen i bakgrunden. Här serveras både galette och crêpes och jag fick lära mig att det finns 15 olika sätt att vika ihop en crêpes. Inte helt lätt med andra ord.

En uteservering med utsikt som är svår att se sig mätt på, trots sina tunga regnmoln.

Jag beställde en galette med spenat, roquefortost och valnötter till lunch, fantastiskt god!

Har ni vägarna förbi Vikarbyn så kan jag varmt rekommendera att stanna till hos Mikaela Willers för en härlig helhetsupplevelse i dalamiljö. Om ni vill upptäcka mer kulturmiljöer och besöksmål runt om i Dalarna så kan ni kika in här.

Sista stoppet i Rättvik blev underbara Björgården i mysig bondgårdsmiljö i Övre Gärdsjö. Här skapar Yvonne Björ olika sorters mathantverk i sitt syltmakeri.

Men innan vi klev in i syltmakeriet blev vi presenterade för alla gulliga djur på gården. Både jag och min syster blev förälskade i den här kaninungen.

Här har de även ekologisk uppfödning av Dala pälsfår, en gammal ras som räknas till de så kallade allmogeåren. Förr var rasen vanliga vid Dalarnas fäbodar, men numera är de tyvärr utrotningshotade.

Gården är så mysig och jag blev extra förtjust i gårdsbutiken Willgott. När jag klev in i Willgot påminde den mig om den gamla matbussen som konsumbutiken hade i byn där jag växte upp. Matbussen åkte runt i byarna kring Orsa på 1980 och 1990-talet där många äldre bodde som hade svårt att ta sig långväga på egen hand för att handla mat. Döm av min förvåning när Yvonne då berättar att det är just den bussen som hon tagit hand om. Ibland är världen bra liten och vissa möten är nog menade att ske.

Syltmakeriet med sina spännande smaksättningar på sylt, marmelad, gelé och saft – allt tillagat på bygden och gårdens frukter och bär. Björgården är med i nätverket Taste of Dalarna – aktörer som valt att ta tillvara på landskapets resurser och erbjuder kvalitetssäkrade mat – och dryckesupplevelser. En väldigt bra guide till Dalarnas gårdsbutiker, restauranger, caféer, hantverksbryggerier, mat och drycker-producenter med lokala råvaror i fokus.

Innan det blev dags att avsluta dagen och åka vidare hemåt lekte vi lite med den bedårande hundvalpen Cosmos i trädgården. Det var svårt att slita sig från den här platsen måste jag erkänna. Nästa gång tar jag med mig barnen hit för jag kommer absolut återvända till Björgården.

Ett par dagar senare tog jag med mig familjen och åkte på en liten ”vattenfallssafari” längs Ämån i Orsa och finnmarken. Det var den första soliga och varma dagen på nästintill hela veckan, och tur var det för stigarna i skogen däromkring är inte helt lätta att ta sig. Första stoppet blev Storstupet där det är ungefär en 50 meter brant promenad ner till vattnet.

Väldigt spännande tyckte barnen, väldigt vackert tyckte vi vuxna. Särskilt då det var tidigt på morgonen och vi fick vara helt själva där i skogen, trolskt och alldeles stila.

Tills vi kom fram ner till vattnet, helt otroligt hur högt ett vattenfall kan låta. Där på den smala järnvägsbron passerar Inlandsbanan över Ämån, 34 meter över vattenytan. Någon gång i mitt liv skulle jag vilja åka hela Inlandsbanan, kan tänka mig att det är en väldigt fin naturupplevelse.

Så roligt att få visa barnen de här platserna som jag själv minns från min barndom. Pappa var den bästa guiden att ha med sig då det känns som att han kan vägarna utan och innan i Orsaskogarna.

Därefter åkte vi vidare en halvmil bort till ett annat fall med det mäktiga namnet Helvetesfallet. Här har Ämån skurit sig djupt ner i berggrunden och bildat en kanjon med 30 meter höga bergsväggar. Jag som är höjdrädd vågade mig inte ut på den hängbro som tar en över på andra sidan, ångrar mig lite så här i efterhand.

Efter att ha tagit oss tillbaka upp för den branta skogsstigen åkte vi vidare mot Orsa Finnmark och in på dammiga smala grusvägar. Där stannade vi till vid vägkanten där det var skyltat till Bössfallet som var lite enklare att ta sig till. Inga branta stup med lösa stenar, utan en mysig liten skogsstig som ledde oss fram till en otroligt vacker plats.

Av de forsar och fall vi besökte längs Ämån den här dagen så var det här min absoluta favorit, ett gömt guldkorn mitt inne i skogen.

Kan tänka mig hur fint här är även under vintern.


Därefter blev det dags för lunch och äta matsäcken som vi hade med oss. Vi stannade till vid Lusbodammen där det finns en fin rastplats precis intill dammen. Det är en sån frihetskänsla att kunna röra sig fritt i skog och mark på det här sättet. Här finns en väldigt bra guide till stigar, vandringsleder och andra platser att upptäcka i naturen i Dalarna. Det är något speciellt med orörd vildmark som jag önskar alla fick uppleva.

I Orsa finnmark ligger det några små byar och en av dem är Myggsjö där jag varit mycket under min uppväxt. Min farbror har en stuga i byn och vi var mycket här på sommaren och fiskade och badade. Jag minns även att jag brukade följa med min farmor och farfar ut på myrmarkerna för att plocka hjortron på hösten.

Barnen såg ut att trivas väldigt bra här och hade en hel del spring i benen. Tänker att det kommer automatiskt tack vare de öppna vidderna med ängar som känns oändliga.

Medans barnen stannade kvar hos min farbror tog jag och min man en promenad och tittade oss omkring i byn.

I början av 1600-talet var det nödår i Finland som då tillhörde Sverige. En omfattande invandring ägde rum till de svenska skogsbygderna och den första finländske nybyggaren sägs ha kommit till Myggsjö så tidigt som år 1650. Det ligger ett lugn över den här platsen som jag knappt har upplevt någon annanstans. Här lever man onekligen nära och med naturen.

Utsikten högst uppe i byn med sina vackra dalgång <3

Den äldsta byggnaden som står kvar än i dag är det där härbret som sägs vara daterad till i slutet av 1600-talet / början av 1700-talet.

Innan det var dags att åka tillbaka hemåt stannade vi kvar en stund hos min farbror och fikade samtidigt som han visade några gamla foton på Myggsjö. Alltid lika fascinerande att se hur folk levde förr tycker jag.

Inget besök i Orsa finnmark utan att först ta ett dopp i en magsik skogsjö, här i Ämåsjön. Ett perfekt avslut på en av sommarens finaste dagar!

3+

Comments

  • Hamlen

    Reply

    Back to mono/Phil Spector

    1+
    augusti 10, 2020

Leave a comment