Inbäddat i snö

I morse kikade äntligen solen fram och gjorde så fina solkatter på väggen i vardagsrummet. Älskar den mjuka tonen här inne och ångrar inte en sekund att vi målade över den mörkgröna färgen. Så skönt att få släppa in ljuset i det här rummet.

Ute var det helt vindstilla och vitt, så jag bestämde mig för att gå upp till utkiken innan jag planerat att sätta mig framför datorn.

Ett par minuter från vårt hus ser man havet och inåt stan.

Så märklig känsla att se Älvsborgsbron långt där borta, och föreställa sig att där omkring bodde vi i över 15 år innan vi flyttade ut hit. Känns så avlägset nu.

Jag fick pulsa i snön på stigen uppför berget. Lite förrädiskt att gå på snötäckta klippor som gömmer is inunder sig. Såklart ramlade jag. Även om ingen såg mig så blev jag generad. Undrar hur det kommer sig egentligen.

Men så värt det att få komma fram till den här utsikten. Snötäckta klippor ändå, så annorlunda mot det här vinterlandskapet.

Härifrån ser man över till Brännös utkiksplats, den pyttelilla röda stugan där borta på berget. Norra sidan av Asperö med sina båtbryggor är en av mina favoritvyer av ön.