Image thumbnail

Blog

Drejning hos Mikaela i Vikarbyn och ett vintersagoland i Fryksås

I betalt samarbete med Visit Dalarna

Andra dagen på vår resa genom Dalarna tillsammans med Visit Dalarna vaknade vi upp till lätt snöfall och utsikt mot en vacker skogsdunge. Varken jag eller Nathalie hade ro till att äta frukost en längre stund utan ville gå ut och se oss omkring i den fina omgivningen.

Platsen vi vaknade upp på heter Korstäppans Herrgård och är ett av Leksands äldsta hotell. Ja ni ser ju hur vackert! Mysigt och ombonat i en miljö som man gärna dröjer sig kvar i. Hit vill jag åka tillbaka med min familj i sommar. Baksidan av trädgården var så fin och jag kan tänka mig hur prunkande här är sommartid.

Precis som hos Lilla Hyttnäs i Sundborn hade de torkade eterneller (och något som ser ut som brudslöja) för att hålla kylan ute. Så fint att pynta innanfönstren på det här viset.

Efter frukost och en snöyvig promenad bar det av till Vikarbyn, en by som ligger vackert belägen mellan Rättvik och Mora med Siljan som bakgrund. Här skulle vi besöka keramikern och formgivaren Mikaela Willers som har sin butik och keramikverkstad i en gammal lada som är en del av Blombergsgården.

Det är något speciellt med att få besöka konstnärer i deras ateljé där allt skapande sker. Just att få ta del av processen och se en produkt växa fram.

Mikaela berättade om sin bakgrund i Stockholm och hur hon av en slump hamnade i Vikarbyn år 2011 när den stora gården vid namn Blombergsgården blev till salu. De äldsta delarna av gården går så långt tillbaka som till 1700-talet. Det är lätt att förstå att hon förälskade sig i den här platsen. Till sommaren planerar Mikaela att öppna upp ett crêperie tillsammans med sin man Jonas här på gården. Några dagar efter vårt besök skulle de åka ner till Frankrike och gå en crêperiekurs, så härligt!

Som ni ser fick jag och Nathalie prova på att dreja, med hjälp av Mikaelas trygga händer. Lera är ett så tillåtande och tacksamt material att jobba med. Det var just lera jag fastnade för när jag gick estetiska programmet på gymnasiet, även om det är mer än 20 år sedan nu. Däremot har jag aldrig fastnat för att dreja , utan tycker mer om att kavla eller bygga för hand. Kanske är det för att jag har full fokus på att få ett perfekt resultat när jag drejar. Men efter den här dagen fick jag verkligen mersmak.

Innan det var dags att åka vidare mot Mora bjöd Mikaela hem oss på lunch i sitt hus som ligger på samma gård som hennes keramikverkstad. Tallrikarna, tillbringaren, vasen och ljusstakarna är såklart hennes egen design, så fina allihopa. Tack för den här bilden Nathalie <3 Och tack för att vi fick hänga med dig den här dagen Mikaela – den kommer jag att leva på länge!

I Mora stannade vi till på Mora Hemslöjd där delar av Dalarnas hantverkskultur finns samlad. Jag fastnade för den här secondhand – hörnan där man bland annat kan köpa dockor och dockkläder, delar av moradräkten och andra handvävda skatter. Jag kan varmt rekommendera ett besök här om du har vägarna förbi Mora. Dessutom så trevlig och tillmötesgående personal som besitter så mycket kunskap inom hantverk. När det började skymma åkte vi vidare mot Orsa för en fika på Kaffestugan, ett givet besök varje gång jag åker hem till byn där jag är född och uppvuxen. Det är en vacker timrad byggnad mitt inne i centrala Orsa med goda mackor, bakelser och lättare luncher.

I skymningen åkte vi sedan vidare upp till ett av de absolut vackraste ställena jag vet – Fryksås Fäbod. Bland fäbodarna ligger även Fryksås Hotell där vi stannade för middag och boende över natten. Jag har ätit middag där otaliga gånger och blir aldrig besviken. Maten lagas med omsorg på färska råvaror och närproducerat i den mån det går beroende på säsong. Menyerna anpassas efter årstiderna och tillgången till lokalproducerade råvaror. I menyn kan man till exempel hitta granskott från skogarna runt Fryksås.

Foto: Nathalie Myrberg

Eftersom det var mörkt då vi kom upp till Fryksås kvällen innan hade vi inte riktigt räknat med den snömängd som vi vaknade upp till morgonen efter. Plogbilarna hade onekligen fullt upp. Så märkligt hur tyst allting runtomkring blir av snön. Efter en långsam frukost med utsikt över ett snödisigt Orsasjön i fjärran bestämde vi oss för att ta med oss kameran och gå ut på en promenad i snöfallet.

Vilket vintersagoland sen. Jag fick höra att det var snöblandat regn nere i Orsa som ligger ungefär en mil bort. Naturen här omkring är verkligen något alldeles speciellt med sitt höga läge, utsikten över Orsasjön och med den vilda skogen in på knuten. Det är som om tiden har stått stilla här bland fäbodarna.

Precis som mig vet jag att Nathalie älskar skogen, fotspåren ni ser där är hennes. Jag skrattade när jag fick se att hon pulsat iväg där i den tunga snön, försvunnen någonstans i den vackra granskogen <3

1+

Leave a comment